Så var datumet satt. I morgon onsdag ska hon lämna oss våran härliga röding och jag ska försöka plita ner allt som den här hästen har gett oss genom åren som vi haft henne. Vi började ta hand om Miss för 10 år sen när hon stod med föl i ett gammalt stall där vi sökte stallplats. Sagt och gjort så stod vi där med våran lånade fjording och Missan vars föl blev sålt. Så det blev liksom min häst och vi red ut varje dag. Träningar följdes av hoppträningar och underbara turer i skog och mark. När vi sen köpte Prins så hängde Missan med på släp i grimskaft vid sidan om de gånger jag red Prins ner till parken, sen släppte jag henne och red dressyrpasset på Prins. När det var över lockade jag henne till oss, kopplade och så gick vi hemåt. Och just det, belöning och godis såklart, annars går det ju inte 
senare vintrar ville jag kombinera min andra hobby, slalomåkningen med hästeriet, så jag knöt bokstavligen fast mig mellan hästen och min midja, tog tömmarna och spännde på mig pjäxorna och ett par gamla skidor och körde. Folk måste ha undrat när första snön kom och vi galopperade genom lindfors, först en glad häst sen en gladare skidåkare bakom. Trillade dock aldrig och det var ju tur för då hade det väl rykt ett ben eller två. Men jag tog mitt förnuft till fånga och gick och köpte ett riktigt skidåkarbälte som dom som tolkar efter hundar har, där man åtmindstone kan lösa ut sig så man inte fastnar om man skulle vurpa så det gick fint. Detta bältet hade jag även första gångerna Cotten började sin inkörningsperiod. På hoppträningarna råkade tränaren höja när vi inte såg så ibland blev det språng över 1.10 och hästen hoppade allt. Jag fick dock byta min westernsadel då det började bli riktiga höjder för man fastnade liksom i hornet på sadeln i varje landning, tekniskt svårt… Sen körde vi även med vanlig rockard och många gånger gick det bra, andra gånger blev fröken röd lite stressad så hon ville gå mer bakåt än framåt. Men men vi hade ju så kul ändå. Sista stora insatsen Miss fick göra var att vara skådis i Filipstad här i sommar då hon var generalens häst i Lång-Kristoffers förbannelse. Hon skötte sig bra! Prins var också med och man kan inte vara med stolt över sin häst efter en sån helg. Bilder kommer. Mer om Missan kommer säkert också, men thats all for now. Kram på er!
